Det kalla kriget

Det enda sättet att skydda sig mot konkurrenternas patent är att ha en massiv arsenal att använda som hot om vedergällning. Det handlar om terrorbalans, precis som det kalla kriget.

Under kärnvapenkapplöpningen på 70- och 80-talet hade både USA och Sovjet kapacitet att förinta varandra. Det gjorde de bara i filmer, dessbättre. I verkligheten använde ingen av dem någonsin ett kärnvapen mot den andra, eftersom de visste att det skulle ha lett till världens undergång.

Stora patentarsenaler påminner om kärnvapen. Om IBM och Siemens bestämde sig för att slåss om sina otaliga patent är det fullt tänkbart att ingen av dem skulle överleva. Siemens har så många patent att IBM aldrig kan garantera att ingen av deras produkter "inkräktar" på dem, och vice versa. Endera bolaget skull kunna attackera många av det andra bolagets produkter, och hävda att de gjorde "patentintrång". Bara advokaträkningarna skulle kosta miljardbelopp, och kunderna skull fly så fort de kunde. Så precis som med USA och Sovjet vill ingen trycka på knappen.

Storföretagen har både formella och informella icke-angreppspakter med varandra rörande patent. De formella avtalen kallas "korslicensieringsavtal", och innebär att vardera parten har officiellt tillstånd att fritt begagna alla den andres patent, och att inte stämma varandra i patenttvister. De informella är inte nedskrivna någonstans, men alla vet att man är överens om att inte skada varandra.

Korslicensieringsavtal visar hur absurt patentsystemet är. Storföretagen ger varandra, alltså sina värsta konkurrenter, full tillgång till hela deras patentportfölj, men påstår ändå att patent är nödvändiga för att skydda deras tekniska innovationer. Skulle en bokförläggare låta sin värsta konkurrent publicera alla hans böcker? Då vore han vansinnig.

Klicka för att läsa varför patent orättmätigt gynnar storföretagen på bekostnad av innovativa mindre företag