Det finns tre olika grupper som vill pressa
mjukvarubranschen på pengar för beskydd: patentväsendet
självt, företag som har som affärsidé att
producera stämningar och inte produkter, och storföretag.
"Patentmaffian" pressar ut pengar för
beskydd på ett sätt som är anmärkningsvärt
likt riktig utpressning.
Om ett gäng kriminella vill pressa pengar ur en
restaurangägare skickar de först någon som
förklarar "behovet" av beskydd. Om meddelandet inte går fram
skickar de några andra kriminella som slår sönder
restaurangen för att visa vad som händer om erbjudandet inte
antas. Det är inget fel med att sälja
säkerhetstjänster, men det är motbjudande när
någon skapar ett problem bara för att kunna sälja en
"lösning".
Vissa patentjurister föreslår att
företag helt enkelt borde anslå en viss summa, till exempel
10% av vinsten, för patentbeskydd.
Vad de inte säger är att ett bättre alternativ skulle
vara att eliminera de kostnaderna helt. Patentsystemet kan vara
acceptabelt i ett litet fåtal fall, men det får inte
utsträckas till att omfatta mjukvara, som redan skyddas på
ett utmärkt sätt av upphovsrätten. Världen har
inget behov av alla de miljontals patent som är giltiga idag.
Betydligt färre vore betydligt bättre.
"Oracle tvingas avleda en ansenlig del av sina
finansiella resurser till patentskydd på sina
tillgångar, istället för att använda de resurserna
till mer innovation och för att ta fram nya produkter."
Oracle Corporation Patent Policy
På den övriga ekonomins bekostnad har
vissa företag gjort det till affärsidé att uteslutande
ägna sig åt patentlicensiering.
Med andra ord producerar de patenttvister istället för
riktiga produkter. Eolas väckte uppmärksamhet när
domstolen i
första instans gav enmansföretaget ungefär 500
miljoner euro i skadestånd från Microsoft. Det finns
också en annan typ av patentprofitörer, de som har
några överblivna patent från en svunnen storhetstid.
Ett berömt exempel är Unisys, som en gång var ett av de
riktigt stora IT-företagen men som sedan försjönk
alltmer i glömska. Deras juridiska avdelning, som satt på
patent som rörde det populära GIF-formatet, drog in mer
pengar i nya affärer än hela den ordinarie
säljkåren lyckades med.
Det finns en tydlig och oroande trend att
patentprofitörerna är på väg att organisera sig
som riktiga storföretag. Med Acacia och Forgent finns det
nu två stycken börsnoterade företag, med tiotals
miljoner euro vardera på banken, som har patentlicensiering som
huvudsaklig intäktskälla. Acacia sysslar uteslutande med att
skaffa och exploatera patent. Forgent publicerar en del egen mjukvara,
men får 90% av sina intäkter från patentlicensiering.
Forgents främsta patent berör JPG-formatet för bilder.
Intels [ordförande] Grove fördömmer
sådana patentinnehavare som inte visar något
intresse för att producera några varor med sina
uppfinningar, utan bara är intresserade av att kräva andra
på licensavgifter. "Vi kallar dem för troll" säger han.
The Washington Post
Den här typen av företag hotar inte
bara dem som publicerar mjukvara med sina patent, utan också dem
som bara använder mjukvaran.
Till exempel har Acacia gått ut och krävt att varje college
i USA ska betala 5.000 dollar om de erbjuder distanskurser med
hjälp av strömmad video på Internet..
Tanken skulle kanske inte vara fel om det var
frågan om banbrytande uppfinningar som gjorde att andra slapp
återuppfinna hjulet.
Tyvärr är det inte så. Anledningen till att
företag tvingas betala pengar till utpressare och profitörer
är bara att de var de första som registrerade idén. Ju
bredare patentet är, desto mer är det värt för
utpressarna och profitörerna. Men om patenten är så
breda
borde de aldrig ha beviljats. Så spelet går
ut på att patentjuristerna skriver långa beskrivningar av
enkla idéer, så att den breda och triviala
patentansökan ter sig imponerande i patentgranskarens ögon.
Det finns patent som består av dussintals sidor, men som man kan
göra intrång på med en enda rad programkod.
Klicka här för att läsa
varför mjukvarupatent utgör en avsevärd riskfaktor, och
därför hämmar investeringar