Lögnen om småföretagen

Om någon rånar dig och tar dina pengar är det illa nog. Har han dessutom mage att påstå att det är för ditt eget bästa är det ännu mer upprörande. Det är precis vad vissa av dem som vill använda patent mot mindre företag gör.

Det är ingen tvekan om att små och medelstora företag är djupt oroade av mjukvarupatent. Den europeiska organisationen CEA-PME, som är en paraplyorganisation med 22 medlemsorganisationer i 19 länder, är en av de främsta kritikerna till mjukvarupatent. FFII, Förening för en fri informationsinfrastruktur, som är den mest aktiva gruppen som arbetar mot införandet av mjukvarupatent, har stöd av tusentals företag och entreprenörer. När det tyska närings- och arbetsmarknadsdepartementet publicerade en enkätundersökning om mjukvarupatent fick de på 10 dagar ungefär 1.000 svar från i första hand små och medelstora företag, när de hade räknat med något hundratal.

Det är hyckleri när vissa storföretag som kräver mjukvarupatent påstår att det är för småföretagens bästa. Småföretagen kan tala för sig själva. De behöver inga storföretag som talar åt dem, och de har inte givit storföretagen något mandat att företräda dem. På samma sätt är medlemmarna av patentsystemet, inklusive patentombud, inte heller legitima företrädare för de små och medelstora företagen i den här debatten. De som tjänar pengar på patent har ett alltför uppenbart egenintresse.

Det enda sättet som ett litet företag kan tjäna på mjukvarupatent är som patentprofitör. Om ett företag inte har några produkter på marknaden har de faktiskt en god möjlighet att använda sina patent mot större företag. Men under alla andra omständigheter är patentsystemet till nackdel för de mindre företagen. Ett storföretag kan utan problem ha råd med flera patentansökningar om dagen, men ett småföretag måste koncentrera sig på att utveckla produkter. Små och medelstora företag har inte råd att ta tid från utvecklingsarbetet för att sätta ihop patentansökningar.

Det är självmord för ett litet företag att stämma ett stort för patentintrång om det lilla företaget är beroende av intäkter från egen försäljning. Låt oss tänka oss ett företag med en enda produkt, som består av 300.000 rader kod. Det är ett ganska stort program, men det är inte enormt. Det finns många program som till och med innehåller miljoner rader källkod. Om det här lilla företaget vill stämma IBM för patentintrång måste de först se till att de inte gör intrång på något av IBM:s patent. Att jämföra 300.000 rader kod med 40.000 patent, där varje patent består av en beskrivning på flera sidor med mycket svårtillgängligt språk, är helt enkelt omöjligt. Så det lilla företaget kan inte ens försöka. Gör de det kommer IBM snabbt att demonstrera att inom patentsystemet är det den starkes rätt som gäller.

Klicka här för att läsa om lögnen att syftet med EU-direktivet är att sanktionera EPO:s praxis