Omöjligt att undersöka

På ett sätt är mjukvarupatent till och med värre än ett minfält. Landminor går att upptäcka, även om det är svårt och farligt. Att på ett pålitligt sätt hitta alla patent som kan orsaka problem är helt enkelt omöjligt.

Det europeiska patentverket har redan beviljat 30.000 mjukvarupatent. Siffran är en skattning som bygger på fulltextsökningar gjorda av motståndare till mjukvarupatent. När europakommissionen presenterade sitt förslag till direktiv i februari 2002, medgav till och med de att det existerade 20.000 europeiska mjukvarupatent.

Om du skriver ett program och vill vara säker på att du inte inkräktar på något dessa otaliga patent måste du läsa igenom vart och ett av dem. Enligt lagen är var och en skyldig att hålla reda på de patent som är beviljade. Om du säger att du inte visste att du gjorde intrång på ett patent får du bara svaret att det är inget försvar att inte känna till sina skyldigheter.

Det går inte att begränsa sig till ett mindre antal patent. Att mjukvarupatent har beviljats så ymnigt skulle vara ett betydligt hanterligare problem i det här sammanhanget om det åtminstone fanns något sätt att begränsa sökningarna. Om du skriver någon särskild typ av program skulle det vara bättre om det räckte med att kontrollera kanske 100 patent som berör just det området. Tyvärr fungerar det inte så.

Det finns ingen enhetlig terminologi som gör det möjligt att söka med nyckelord efter patent. Du kan naturligtvis söka på olika ord, men du kommer inte att få fram alla patent som kan vålla problem. Ditt databasprogram kan göra intrång på ett patent som bara innehåller ord som har att göra med programmeringsspråk. Din programvara för e-handel kan göra intrång på ett "telecom-patent", och så vidare. Så om du vill vara säker på att slippa få problem får du lov att gå igenom samtliga. Varje patent består av många sidor, och är skrivet på ett svårläst språk som inte används av programmerare i deras normala arbete.

Inom vissa andra områden än mjukvara finns det standardiserad nomenklatur som underlättar patentsökningar. Till exempel, om du upptäcker att ett visst kemiskt ämne botar en viss sjukdom, kan du göra en patentsökning på de unika latinska namnen på ämnet och sjukdomen. De namnen är desamma i hela världen. Något liknande är tyvärr inte möjligt när det gäller mjukvara.

Små och medelstora företag ger upp inför åsynen av tiotusentals patent. Eftersom de vet att de aldrig kommer att kunna undersöka alla, ger de upp istället. Följden blir att patent är en okontrollerbar riskfaktor för dem.

Storföretag läser inte heller patent. Det kan hända att de gör vissa sökningar för att hålla ögonen på vad några konkurrenter gör. Men inte ens det största företag kan garantera att ingen av deras produkter inte gör intrång på några av de oräkneliga patenten. Det skulle vara för dyrt att försöka, och det skulle inte tjäna något till. Även om man läser alla publicerade patent finns det dessutom ansökningar som ännu inte har blivit publicerade (det händer efter 18 månader).

Som storföretag lutar man sig på sin juridiska avdelning. Dyker det upp problem, får de ta hand om dem. Om ett företag som har några egna produkter kommer med patentanspråk, undersöker storföretaget om det kan använda några av sina egna patent mot det andra företagets produkter. Till slut kommer de att gå med på att korslicensiera sina patent. Om storföretaget blir attackerat av en patentprofitör som inte har några produkter, och patentprofitören har en stark juridisk ställning, kan de förhandla sig fram till någon summa som inte egentligen skadar det stora företaget men är tillräcklig för profitören.

Klicka för att läsa varför mjukvara är en intellektuell prestation som inte bör kunna patenteras