EU:s medbeslutandeförfarande

EU kan fatta beslut i olika frågor på tre olika sätt. Frågan om mjukvarupatent hanteras enligt det sätt som kallas för "medbeslutandeförfarande". Det betyder att europaparlamentet och ministerrådet måste komma överens om något gemensamt.

EU-kommissionen fungerar som initiativtagare och projektledare. Kommissionen tar fram det första förslaget till ny EU-lagstiftning. Till skillnad från de flesta länder är det inte parlamentet som tar första steget. Kommissionen har sitt säte i Bryssel och styrs av tjänstemän som är anställda av EU. Kommissionens ordförande utses av ministerrådet och måste godkännas av parlamentet.

EU-parlamentet har inte lika stor makt som nationella parlament brukar ha, men medbeslutandeförfarandet är den form som ger parlamentet mest inflytande. Parlamentsledamöterna väljs direkt i allmänna val i de olika medlemsländerna. De senaste parlamentsvalen hölls i juni 2004. Antalet platser för varje land beror på landets storlek, men är inte direkt proportionellt, vilket relativt sett gynnar de mindre länderna.

EU:s ministerråd består av representanter för medlemsländernas regeringar. Om man jämför med ett företag är ministerrådet som en bolagsstämma där alla ägarna träffas och tar beslut. Varje land representeras av sin regering. Jämfört med EU-parlamentet har ministerrådet större makt. Det leder till en del problem, också för patentdirektivet, men att ändra på det skulle betyda att regeringarna fick släppa ifrån sig mer av sitt självbestämmande. Om EU blev till en fullt utvecklad parlamentarisk demokrati skulle vi få ett "Europas Förenta Stater", men idag är EU mer ett mellanting mellan en frihandelszon och en gemensam stat.

Om det inte är ett mycket okontroversiellt förslag innebär medbeslutandeförfarandet att frågan bollas mellan parlament och ministerråd. Samma ärende kan behandlas upp till tre gånger av vardera institutionen. Om man inte är överens efter första läsningen, som det kallas, hålls en andra läsning i parlamentet. Om resultatet av parlamentets andra läsning skiljer sig från ministerrådets första läsning hålls en andra läsning i ministerrådet. Om man fortfarande inte är överens vidtar ett medlingsförfarande. Om medlingsförfarandet ger resultat (vilket man inte kan vara säker på, och i vart fall tar det tid), håller både parlamentet och ministerrådet varsin tredje läsning, där de stadfäster resultatet av medlingen.

Det kan se ut som om parlamentet och ministerrådet fungerar som jämlikar, men det är inte riktigt sant. Parlamentet har en stor nackdel i andra läsningen, nämligen att ingen får föreslå ändringar till texten, utan de kan bara förkasta eller bekräfta texten från första läsningen. Och för att bekräfta den krävs det en absolut majoritet av alla ledamöterna, annars vinner ministerrådets förslag. Parlamentariker som inte är närvarande eller avstår från att rösta räknas alltså som om de stödde ministerrådet. Det gör att det behövs en mycket bred majoritet i parlamentet för att det ska få sin vilja igenom i andra läsningen.

Klicka här för att läsa om de olika förslagen som finns till ett direktiv om mjukvarupatent