Tanken om ett EU-direktiv

Arbetet med EU-direktivet om mjukvarupatent har pågått i flera år nere i Bryssel. Det har nu kommit till ett läge där det avgörande beslutet kan komma att tas under första halvåret 2005.

EPO:s långsökta tolkning av den europeiska patentkonventionen har lett till stora juridiska skillnader mellan länderna inom Europa. De nationella domstolarna som har att ta ställning till mjukvarupatenten som EPO har beviljat gör olika bedömningar i olika länder. I vissa länder underkänner domstolarna regelmässigt patenten, medan andra är mer benägna att godkänna dem. Det finns också skillnader mellan olika domstolar i samma land, och till och med mellan olika domare vid samma domstol.

Det är bra att EU-kommissionen vill harmonisera, men deras förslag sträcker sig mycket längre än så. Alla är överens om att en harmonisering behövs och att det är bättre om reglerna blir desamma på hela den gemensamma marknaden. Det finns ingen anledning att bedöma patent på ett sätt i Storbritannien och ett annat i Italien. Så långt är alla med. Men kommissionären som tog initiativet (Frits Bolkestein) hade dessutom andra mål. Han ville utvidga patenterbarheten till nya områden.

Ett EU-direktiv om mjukvarupatent kan bara påverka EPO indirekt. Det europeiska patentverket är inte en EU-institution, och lyder formellt sett inte under EU. Det lyder istället under den europeiska patentkonventionen EPC från 1974, där även länder som till exempel Schweiz är medlemmar. Men i praktiken utgör EU-länderna mer än 90% av marknaden, så om EU beslutar om nya riktlinjer för den nationella lagstiftningen påverkar det ändå EPO. Om EPO försöker dela ut patent som inte håller i de nationella domstolarna inom EU lär de få många missnöjda kunder, som inte har kunnat få någon nytta av sina patent.

Klicka här för att läsa om medbeslutandeförfarandet för beslut inom EU