Lögnen om uppfinningshöjd

Vissa vill lugna dem som ser mjukvarupatent som en fara med att det bara skulle bli riktigt banbrytande uppfinningar som blev patenterbara. Med tanke på hur patentsystemet fungerar är det inte realistiskt att tro det.

Det spelar ingen roll hur mycket lagen föreskriver att det ska vara hög uppfinningshöjd på patent. Lagtexten må vara aldrig så fylld av goda föresatser på den punkten, det spelar ändå ingen roll. Ingen patentlagstiftning någonstans i världen tillåter triviala patent. Men de beviljas överallt. Det handlar inte om lagstiftningen, utan om hur det praktiska granskningsarbetet går till. I teorin ska det inte finnas några triviala patent, men det finns inbyggda mekanismer i systemet som gör att de beviljas i praktiken.

Den nuvarande patentsystemet uppmuntrar till breda och triviala patent. Den som ansöker om ett patent vill alltid ha ett så brett patent som möjligt, som täcker in så mycket som möjligt. Ju bredare patent desto värdefullare blir det i förhandlingar med konkurrenter eller när man ska driva in beskyddspengar. Ju mera specifikt ett patent är desto svårare blir det att hitta någon som gör "intrång". Så den mest lönsamma nivån är att ligga precis på minimigränsen för att få ansökan godkänd. Patentombud har som yrke att formulera varje patentansökan med så många svåra ord och uppblåsta fraser att även den enklaste idé framstår som något komplicerat, så att patentgranskaren blir imponerad och beviljar patentet.

Vi måste komma bort från fokuseringen på antalet patent och börja bry oss om kvaliteten. Om länder och företag slutade mäta innovationsförmåga i antalet patent skulle vi kunna skapa förutsättningar för patentgranskarna att ägna sig åt att bedöma kvaliteten på patenten istället. Bland annat måste vi ändra systemet med att det europeiska patentverket finansierar sig självt med hjälp av avgifterna på beviljade patent.

Även icke-triviala patent skadar ekonomin. Det finns patent som inte alls är triviala, utan representerar betydande intellektuella prestationer. MP3-algoritmen för att komprimera musik är ett bra exempel. Men det finns ändå ingen anledning att belöna den med ett 20-årigt monopol, när det finns all anledning att tro att någon annan skulle ha kommit på den i alla fall under den tidsperioden. Samhället gagnas inte av patent på "uppfinningar" som skulle ha blivit gjorda ändå.